Soffipropp

Hur gick det här till, vad har vi gjort för att förtjäna det här?!
Jag och Erika befann oss mitt uppe i bergen, Mount Cook, hade vart på underbar vandring, och skulle åka tillbaka till campingen för att laga middag, ty vi hade bara ätit frukost och sedan vandrat hela dagen lång, båda var på väg ner i blodsockerfallets dimma när det plötsligt small till bilen och tog tvärstopp! Vi fattade ingenting, gick ut och kollade och då hade höger framhjul lossnat!!!!!!! Hela hjulaxeln hade gått av! Så där stod vi mitt ute i ingenstans sent på kvällen utan att veta vart vi skulle ringa! Tur att vi befinner oss i Nya Zeeland där folk är extremt hjälpsamma, Erika fick skjuts in till byn där de lyckades få tag på en bärgare, dock låg närmsta "stad" Twizel över en timme bort, så det var bara att sätta sig i bilen, gilla läget och vänta. Under tiden Erika vart och letat efter bärgare fick  jag sitta kvar i bilen med varningsblinkers på. Varje och då menar jag verkligen varje bil som åkte förbi stannade och frågade vad som hade hänt och om jag behövde hjälp, två stycken frågade till och med om de fick ta kort på bilen, var av en ville att jag skulle ställa mig bredvid bilen......
Efter dryga en timme kom bärgaren dock utan lyse och vidare utrustning, han fick låna min ficklampa och efter många om och men hade han lyckats släpa upp bilen på flaket, såg den inte tillräckligt illa ut innan så gjorde den definitivt det nu! Sedan begav vi oss mot Twizel där han erbjöd oss att sova hemma hos honom, mycket har jag vart med om, men detta tar  alla pris! Det var det värsta råtthål jag sett i hela mitt liv! Toagolvet hade gått sönder så där såg man ner till marken, överallt låg saker så man fick leta reda på tomma ytor att sätta fötterna på. Jag och Erika fick bo i en satanist rum på en madrass på golvet som troligtvis inte blivit damsugit på MINST 10 år! Vi med tänd lampa den natten, annars vet man aldrig vad som krupit fram ur hörnen.. Dagen efter kom han och hämtade oss och tog oss till bilverkstan, sedan sa han attvår bil var " a piece of crap" och att det inte  var mkt att göra åt saken, hela bilen var totalt utsliten, det bästa vi kunde göra var att skrota skiten. Så efter mindre än en vecka var vi utan bil, underbart är kort som man brukar säga...
Jaha vad gör vi nu? Vi hade ju bokat ett WWOOF ställe i Timaru, vi borde försöka ta oss dit. Mekanikern kollade upp bussar och konstaterade att enda bussen mellan Twizel och Timaru gick på fredagar!! Och som han uttryckte det: "It would be a pain in the ass to stay here untill then" Så han erbjöd sig att skjutsa oss dit, vilket är 32 mil TOR, om vi orkade vänta tills han slutade jobbet. Sagt och gjort, så vi gick in till stan för att fördriva tid, gick till ett café för att äta frukost och när vi satt där såg jag en prick som jag kände igen ifrån mitt scenuppträdande i Christchurch. Jag tänkte inte mer på det än att världen är allt bra liten, men så kom han fram till mig och frågade om inte jag var tjejen från Christchurch. Vi började att prata med varandra och jag berättade om mitt och Erikas dilemma och då erbjöd de sig att skjutsa oss till Queenstown i deras van om vi ville, vilket vi tackade ja till. Så efter en mkt trevlig åktur tillsammans med 2 mycket trevliga tyskar är vi nu tillbaka i Queenstown och tillbaka på ruta ett!

Vad som händer här näst har vi hittills ingen aning om!!

 Vårt efterlängtade påskbord vid Lake Pukaki   Mount Cook

 Laddar med frulle innan vandring 

 
En lycklig Sofia på vandring

     

 Moi

  Våra snälla tyskar 
        En snäll bild från råtthålet
  Mitt uppträdande i Christchurch
  Backpackers frukost  
     Nu orkar jag inte ladda upp fler bilder, men ni har ju fåt lite smakprov iaf