Soffipropp

Stelbenta och omma i i kropparna ar vi nu tillbaka efter bestigningen av Mt.Kinabalu!

Tva harda dagar har passerat och vi ar stolta och glada att vi kom upp och ner helskinnade :) Jag trodde dock att det skulle vara varre an det var, ty manga som vi traffat sagt att det varit det varsta de gjort i sina liv och att de funderade under bestigningen om det verkligen kunde vara vart det!
Dag ett "gick" vi till baslagret dar vi at middag och sov i nagra timmar innan det var dags for uppstigning kl. 02.00 for att borja bege sig upp mot toppen. Jag var upp till toppen bland de forsta och det tog mig ca 2 timmar att ta mig upp pa 4095 meters hojd. Dar satt vi och vantade i den smallkala kylan pa soluppgangen, och tro mig det var det latt vart all moda!!  Det var saaa otroligt vackert dar sa ni kan inte ana! Upplevelsen forstordes dock en aning eftersom det allt eftersom kom fler och fler bergsbestigare upp pa toppen, sa tillslut satt vi ett tjugotal dar och trangdes och vantade pa solen! Inte direkt vad man vill nar man beger sig upp pa ett berg. Ger inte samma frihetskansla om jag uttrycker mig som sa.....

Nar vi val och vackert varit upp pa toppen aterstod det varsta, att ta sig ner till utgangsspunkten!

Manga gav upp pa vagen upp ty de tyckte att det var saaa jobbigt och kande av hojden och den tunna luften for mycket, men jamfort med nedgangen var uppgangen piece of peanuts for mig! Mina tar och knan holl pa att ta kal pa mig samt att mitt psyke och min vilja lamnat mig for langesedan. Samma stracka tog mig nastan lika lang tid ner som upp :p  Jag far val gladja mig med att guiden sa att jag var valdigt snabb upp :p

Imorgon far vi vidare till Bali dar vi forhoppningsvis kommer att lara oss att surfa!


Pa toppen kl. 05.15


Solen borjar smyga sig fram


Soluppgang fran toppen